Ola Hansson - Notturno

När lektorn i modersmålet och dess litteratur vid ett högre allmänt läroverk i Skåne under ett studentförhör i svenska bad abiturienten nämna en skånsk skald kom svaret rappt: Ola Bååth. Åt den kontaminationen hade både lektorn och censorn ganska roligt, liksom säkert de studentkamrater som kunde skilja på Ola Hansson (1860-1925) och Albert Ulrik Bååth (1853-1912). Det är inget riv efter den senares diktsamlingar även om många fortfarande går att läsa – i en nyutkommen bok om Ystads förste stadsarkitekt Peter Boisen citeras hans dikt om ett danskt socialistmöte där ett hotande uppror mullrar i bakgrunden. Vissa rader förtjänar att bli ihågkomna för den skickliga folkloristiska lokalfärgens skull: ”Vår och söndag, mässan är slut,/ och folket tågar ur kyrkan ut…” Och vidare ”ut över blänkande byadamm/ sig luta knotiga pilar fram.” Han hade försänkningar i svensk folkhögskola och var insatt i den fornisländska litteraturen som han översatte. Anders Österlings korta bok om honom är bra och upplysande (liksom hans motsvarande om Ola Hansson).

Ola Hansson var född i Hönsinge på Söderslätt. En stor sten med hans profil i brons finns där, liksom en nästan likadan över folkloristen Henrik Wranér några mil österut, i Vranarp på Österlen. Han dog i Buyukdere strax bortom Konstantinopel/Istanbul men ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund. När han gravsattes höll den unge licentiaten Hjalmar Gullberg talet. Av hans planer på att doktorera på Ola Hanssons diktning blev inget, en finlandssvensk forskare hann före. Men han gav ut de efterlämnade skrifterna i fem band, med många kommentarer. Ola Hansson hade varit produktiv, delvis av nödtvång eftersom han och hustrun Laura Marholm tidigt gick (eller drevs) i exil, först till Tyskland, så småningom alltså till Turkiet. Tidens förlag gav ut Ola Hanssons samlade skrifter i många vita band på tjugotalet, jag hade både dem och Gullbergs urval fast jag låtit dem gå vidare till ett universitetsbibliotek utomlands.

En hel del av Ola Hanssons böcker är utlagda på Bokbörsen, några av originalupplagorna till uppseendeväckande höga priser av någon förhoppningsfull som nog får vänta ett tag på att få dem sålda. Det visar hursomhelst att den förra halvan av Ola Bååth fortfarande är kurant läsning även om den andra knappast är det. Nu har bokförlaget Ymer sänt ut ett vackert nytryck av Notturno, Ola Hanssons diktsamling från 1885, med originalets stavning och med ett mycket upplysande efterord av Per Erik Ljung. Om man vill läsa lite utförligare kan man gå till hans avsnitt i det fjärde bandet av Lars Lönnroths och Sven Delblancs Den svenska litteraturen eller i det första bandet av Louise Vinges Skånes litteraturhistoria. Gunnar Brandells genomgång av Ola Hanssons författarskap i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria som kan läsas på nätet är mycket bra. Allra bäst är fortfarande Ingvar Holms doktorsavhandling från 1957,  Ola Hansson, en studie i åttiotalsromantik – underrubriken är lika medvetet paradoxal som titeln på Martin Lamms klassiska studie Upplysningstidens romantik.

Den tionde dikten i Notturnos första avdelning är daterad Helsingborg, juli 1885. Per Erik ljung som är uppvuxen i den staden framhäver den särskilt, med rätta: ”Ute i sundet/ der dunsterna tätna,/ synas skeppslanternorna/ som skumma ljuspunkter,/ likt sömnigt glimmande blickar/ under tunga ögonlock.” Och han skriver klokt och koncentrerat om Ola Hansson och Vilhelm Ekelund, och om honom och filosofen Hans Larsson som var hans nästkusin. Framför allt sätter efterordet in Ola Hansson i ett tidssammanhang: ”Med Notturno är det som att man kommer rakt in i laboratoriet. Den moderna diktens, den moderna subjektivitetens tillblivelse. […] Han var upptagen av det estetiska svaret på det som händer i tiden; det gör honom också till en tidig modernist, en ensam, oroande, och svårplacerad figur i den svenska poesihistorien.” Tag och läs!

Ivo Holmqvist