Anders Björnsson - När man inte hunsar

Den rätta tonträffen…

På den avlägsna tid när alla gymnasielektorer hade disputerat och ofta fortsatte att forska fanns i kollegiet på det läroverk i vars skugga jag växte upp en tjock och fryntlig man med runda glasögon. Med visst besvär böjde han sig ner till mig där jag spelade kula på trottoaren och frågade mig vad den lille pågen hette. Jag svarade förstås redigt och belevat. ”Då ska jag uppkalla en daggmask efter dig”, svarade han vänligt, och gick vidare till sina dagliga plikter. Det är inte alls omöjligt att så skedde. Denne lektor Allgén var en världsauktoritet på maskar av skilda slag. Man får fram en faktarik redogörelse för hans forskning om man skriver in hans namn på nätet.

Varför kom jag att tänka på det? Jo, i Anders Björnssons alldeles färska och alltigenom intressanta När man inte hunsar och trettiofyra andra miniessäer om musik (Celanders förlag) handlar några sidor om den säregne kompositören Claude Loyola Allgén. Också om honom finns en del på nätet, med musik på YouTube. Hur han var besläktad med lektorn i biologi var jag inte, men efternamnet är ju ovanligt. Stor sak, kompositören som tog sig andra förnamn än dem han fått i dopet är värd att lyssna på, liksom de andra som Anders Björnsson hinner nämna på sina innehållsrika sidor. Han är behagligt tankeflyktig samtidigt som han håller sina idéassociationer i strama tyglar.

Han är en skicklig pianist och därmed sakkunnig i musikens teori och praktik. Helst ska man läsa hans inspirerande essäer med musiken inom räckhåll. I en av bokens sista artiklar visar han generöst läsaren vidare: ”Göran Greider skrev roligt om visslingen som försvann […]’Varför tystnade den stora fria konserten’, frågar han. Frågan är kanske, som så ofta, intressantare än svaren.” Göran Greiders Allt jag tänker på när jag hör Vivaldi, 22 texter om klassisk musik som kom på Atlas förlag 1999 kan man läsa jämsides med Anders Björnssons kortessäer. Och om man vill fördjupa sig ytterligare i äldre och yngre klassisk musik kan man med fördel ta fram Camilla Lundbergs Musikens myter. En klassisk musikhistoria (Wahlström & Widstrand, 2002). Alla tre är lika bra på frågor som svar.

Historikern Anders Björnsson (han är också översättare) är bedövande flitig. Man kan bland annat läsa honom i den finlandssvenska kulturtidskriften Nya Argus, och på nätet på Opulens, Tidningen Kulturen och Dixikon där han senast skrivit om pianisten András Schiff. – Omslaget på hans bok är ”en genrebild av närmast socialrealistiskt slag”, med fabriksarbetare som lyssnar på en grupp Frälsningssoldater. Bilden ”upptäcktes i en förfallen fiskarstuga utan alla bekvämligheter vid kusten norr om Hudiksvall.” Gerhard Wihlborg målade samma sak på kullarna ovan Kåseberga på Österlen, dock utan arbetarna och de rykande fabriksskorstenarna.

Ivo Holmqvist

Ivo Holmqvist