Recensioner

I skuggan av framtidens yttersta av Elisabet Holmstedt
Ekström & Garay

By 29 mars, 2021april 8th, 2021No Comments
I skuggan av framtidens yttersta av Elisabet Holmstedt Ekström & Garay

Vackert skrivna små kantater

I skuggan av framtidens yttersta av Elisabet Holmstedt
Ekström & Garay

Romanen ”I skuggan av framtidens yttersta” med underrubriken ”En skildring av en försvunnen värld” av Elisabet Holmstedt utspelar sig mest i Blekinge skärgård, men också i det närliggande Karlskrona. Det finns även avsnitt som beskriver amerikanska Boston, dit somliga från nämnda skärgård utvandrade mot slutet av 1800-talet. Den flerskiktade romanen är en historisk berättelse som också utgör författarens egen släktkrönika.

När väckelserörelserna kom till Sverige mot slutet av 1800-talet hade de inte svårt att få fäste på de i vissa fall isolerade – åtminstone från moderniteten – öarna i Blekinge. Bibeln spelar en stor roll i berättelsen som är indelad efter de sju inseglen i Uppenbarelseboken. Gamla Testamentets syndaflod, förutspår författaren, kommer att gå i repris på grund av klimatförändringarnas stigande havsnivåer. I en skrämmande framtidsvision tycker hon sig se hur öarna i den blekingska skärgården hamnar på havsbottnen.

Varje del av romanen – som spänner över drygt hundra år – inleds med prosalyriska betraktelser om sådant som kommer att inträffa både för de olika huvudpersonerna och för världen i stort. Det är vackert skrivna små kantater. De efterföljande texterna skildrar olika gestalter i berättelsen (för den som har svårt att hålla reda på alla personer finns en förteckning i början av boken).

Här finns åtskilliga gripande människoöden, såsom de båda systrarna som dör i lungsot, liksom den unga kvinnan som upplever en himlastormande förälskelse i paritet med Höga visan för att senare slutar sina dagar på Västerviks hospital. Det tröstlösa och hårda slitet med fiske och kreatursskötsel ute på öarna får en del ungdomar att emigrera. En av huvudpersonerna hamnar i Boston och arbetar som hembiträde i en rik familj.

När romanen har mynnat ut i ett mörkt ackord på grund av klimatförändringarna följer en epilog där Elisabet Holmstedt förklarar romanen och hur hon har gått till väga; hon placerar även in berättelsen i en litteraturvetenskaplig kontext. Visst kan det vara av intresse hur författaren har vaskat fram journalanteckningar från Västerviks hospital, men jag vill påstå att berättelsen står på egna ben på grund av den klara, rena stilen. Som läsare har jag redan levt med dessa gestalter och finner därför den akademiska nomenklaturen ovidkommande.

Erik Löfvendahl

Erik Löfvendahl