Recensioner

Kasta första stenen av Karin Holtsung Samsonowitz
Ekström & Garay

By 15 april, 2021No Comments
Kasta första stenen av Karin Holtsung Samsonowitz

Bit för bit avtäcks en gruvlig historia

Kasta första stenen av Karin Holtsung Samsonowitz
Ekström & Garay

”Kasta första stenen” heter en nyskriven bok av Karin Holtsung Samsonowitz (Ekström & Garay). Redan titeln anger att det rör sig om en moralitet. Det enda landskap som nämns i berättelsen är Bohuslän, varför man kan anta att romanen utspelar sig där. Jag skulle tro att man kan datera skildringen till 1800-talet, något årtal förekommer inte, men fiskare ror och hästar drar och fyrar har fortfarande fyrvaktare – ett motoriserat, elektrifierat samhälle är långt borta. Dessutom har kyrkan och dess företrädare ett starkt grepp om människorna.

Det finns en mor med två barn, döttrarna Janna och Edla. Janna är den absoluta huvudpersonen och hon har tagit över en stuga ute på en ö efter sina morföräldrar. Hon har några höns och en get. Begriper sig på fiske. Från tid till annan har dock Janna befunnit sig så nära svältgränsen att hon tvingats ta emot främmande män i sin stuga mot betalning. Janna försöker försörja sig genom att sälja ägg samt bröd som hon bakat i en närliggande by. De gudfruktiga vet att Janna och hennes syster är oäktingar, det vill säga födda utom äktenskapet och av sådana kan det inte komma något gott, anser man. Janna förvägras göra affärer och drivs på det sättet under perioder till ett leverne som naturligtvis också fördöms av kyrkan och dess prelater.

Kyrkoherden i nämnda by har en dotter – Katharina – som han gärna gifter bort med pastorsadjunkten Carl-Fredrik (en ”klättrare” inom de kyrkliga hierarkierna). Edla, Jannas syster, är anställd av kyrkoherden och får inte träffa sin syster, eftersom Janna är en så kallad fallen kvinna.

Katharina – som är både oerfaren och naiv – har ingen aning om vem som hon så småningom kommer att gifta sig med. Det hör till författarens förtjänster att hon bit för bit avtäcker en gruvlig historia som utmynnar i ett oäkta barn som dör i lunginflammation och begravs utanför kyrkogårdsmuren.

I en sagobetonad, snudd på skräckromantisk berättelse som ”Kasta första stenen” går naturligtvis svinhugg igen. De gestalter som framställer sig själva som goda (såsom kyrkoherden och hans proselyt) är förstås inte det i grund och botten. Uttrycket ulvar i fårakläder är på sin plats. Någon djupare människobeskrivning återfinns inte i berättelsen. P C Jersild skrev en gång: Det är inte vad man skildrar utan hur man skildrar det. Det är förstås grundläggande för all litteratur. Jag tycker att Karin Holtsung Samsonowitz språk är alltför flackt för att fängsla på djupet och att hon valt en något enkel väg när hon beskriver människor på sagovis som alltigenom onda eller alltigenom goda. Det är dessvärre ett – om än medvetet – grepp som också gör berättelsen bitvis ganska förutsägbar.

Å andra sidan ska man ha i åtanke att detta är Karin Holtsung Samsonowitz’ förstlingsverk och konsekvent genomförd med tanke på genrens krav. En berättelse som härbärgerar gastar och ond bråd död innehåller sällan eller aldrig någon djuplodande psykologi. Det är inte på jakt efter sådant man väljer den sortens romaner.

Erik Löfvendahl

Erik Löfvendahl